Hur ska vi klara oss utan er?

Bästa grannen Carola & Samuel.

Jag & Alfred

Grabbarna i sköna vädret.

Just det Carola. Hur ska det gå?

Idag har vi haft en toppendag.

Carola och Samuel kom ner och åt lunch här, Samuel snodde lite majs av Alfred. Mums.

Tänk va stora de blivit, att vi började umgås alla vi fyra när grabbarna va småbebisar och endast sov, skrek och åt. Låg stilla.

Nu äter de som hästar, skrattar, är överallt (Samuel snart också), uppfattar varandra, leker tillsammans och är "riktiga" människor som har en egen vilja.

Alfred är nu 9 månader, Samuel blir snart 8 månader.

Att Carola och jag har umgåtts nästan varje varje dag kan ju ingen missat. Att vi skrattat åt allt möjligt, att vi lärt oss hur våra pojkar fungerar, att vi ändå pratat om allt mellan himmel och jord. Druckit massa kaffe, grillat och bara njutit av att vi har världens bästa söner. Även fast grabbarna ibland har kunnat retat upp oss och vi kanske svurit. Men ändå har vi världens bästa grabbar.

Men Carola och Samuel ska flytta till Torvalla. Jag är glad glad glad för hennes skull, även för Samuels. Men vi då? Vem ska jag titta upp till på morgonen och se om det lyser? Vem ska jag vinka till när jag kokar kaffe eller fixar middagen? Allt har varit så enkelt, bara springa över gården och sen är man där. Även fast det är en miljon trappsteg upp till er.

Att våra hem har öppnats för varandra, man behöver egentligen inte fråga om man kan ta en frukt, låna det och det eller lägga sig på soffan. Man vet att man får.. Man behöver aldrig fråga.

Jaja, jag vet att de inte ska flytta så långt. Men ändå. Det är så enkelt.

Men att de ska få bo större och Carola får inreda ett rum till Samuel blir ju grymt bra. Hon som sett framemot det. Det är du värd. Å Samuel också. Du är värd allt gott, Carola. Glöm aldrig det. Du vet..

Vi kommer självklart att packa in oss i Mercan och dra till er, otaliga gånger. Ni kommer till Brunflo. Självklart. Men ändå.

Alfred har just vaknat efter en timmas lur mellan 14-15. Han sov två timmar imorse mellan 9-11. Så lika bra att han vakna. Pigg som en piggelin. Fast ändå snorig. Han är fortfarande lite tjorvig på kvällarna, men sover när han sover. Nu har han bara ätit en gång under natten, hoppas han drar ner på det. Så kan han få välling när det är tidig morgon istället.

Iallafall så har vi varit ute och åkt pulka idag, sol sol och underbart väder. Nu längtar man faktiskt efter våren, att det droppar från taken och att man kan vara ute och känna att solen värmer. Fast vintern har sin charm också. Å hösten. Å sommaren.

Ikväll ska jag in och träna, nu ni. Måste ju få bort några eller ganska många kilon. Längtar tills ja kan känna mig fin igen. Att kunna ha jeans som man kunde förut. Att kunna klä mig som jag kunde förut, behövde inte tänka på något. Bara känna mig okey. Det kommer..

Nu ska jag fixa lite, leka med Alfred och vänta på att Ronny kommer hem.

Han har tydligen match sen, så ikväll blir jag ensam i soffan.

Ma råkes.