Ja. klockan 5.49 var det morgon tyckte Alfred. Gav honom välling och han somna nästan. Jag gick till min säng, la mig så där skönt som man bara kan när man måste kliva upp.
HeLt plötsligt har vi en bilåkande, en skrattande och en bankande son i rummet bredvid. Inte skulle han sova. Det var bara att kliva upp. Och hör och häpna är jag inte trött. Men ändå lite sur över tiden.
Han åt vid tolv i natt sen inte förrän nu när jag gav honom. Skönt. När vi gick och la oss igår så vet jag inte hur Alfred kunde sova som han gjorde. Konstig ställning. Men gott sova han.
Nu ska jag koka kaffe och sen underhålla Alfred tills han ska sova igen. Om två timmar. Ska försöka ha honom vaken till typ halv nio. Svårt kommer det bli..
Trevlig helg om vi inte hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar