söndag 25 januari 2009

Alltså..

..jag menar inte att livet tar slut när man får barn. Det börjar! Men
livet var så himla enkelt förut. Nu krävs planering.
Jag har ju längtat efter barn i något år. Vi har sagt att det blir när det blir.
Å då gick det fort.. Mitt livs bästa beslut. Att jag skulle bli mamma.
Att Ronny skulle få bli pappa. Den bästa pappan. Å det är han verkligen. Tålamodets man är han. Jag vet att Ronny kommer att spendera timmar med Alfred när det ska spelas hockey, spela fotboll, åka skoter och lära sig allt som pappan kan.
Hoppas inte folk misstolkade mitt inlägg som jag skrev igår!
Men att längta efter en fest, att få göra sig fin, att lyssna på musik, att skratta åt annat än att Alfred tokar sig, att få sminka sig hundra gånger, att fixa en fräsch frilla gör jag.
Den kvällen kommer när jag nått ett delmål. :)
Nu ska jag njuta av tystnaden och äta en banan.
Det blir förresten inget bad för oss idag. Host host host låter Alfred på nätterna. Slemmig och snoret rinner. Uscha. Fick ut ganska mycke snor/slem med näsfridan. Huvva. Men skönt efteråt tyckte prins.
Ma råkes.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag fattar precis vad du menar! Hur mycket man än älskar sitt nya liv och sin lilla kotte så längtar man ju efter "det andra livet" :) Tänk att få vakna och vara as jävla svin trött för att man festat hela natten och inte för att man tröstat en förkyld bebis (även om det ändå är bättre på sitt sätt ;))

Anonym sa...

Nu kör vi!!

http://www.familjeliv.se/Forum-3-28/m40698418.html