Luleå, finally.

Hjälten somna gott.

Pappa och Alfred i skogen.

Alfred kör skoter med morfar.

Igår runt 9,00 packade vi in oss i bilen, förberedde oss på en lång bilfärd. 65 mil!

Jag körde till Dorotea där vi stannade för lunch och bensträckare för oss alla tre.

Sen körde vi nästan utan stopp till Alviksträsk, till min pappa och Alfreds morfar.

Alfred hade sina skrikattacker men det gick över lag bra. Han sov inte så hemskt mycket, men ändå glad när han fick leka med sina leksaker i bilen och suga på min mobil.

Vi kom fram 17,30. Ingen väg är så lång från Arvidsjaur fram till målet.

Vi såg inte en enda ren men tur var ju det, för när man pratar om dem så kommer de fram.

Alfred röjde med morfar Stig när vi kom fram, jagade katten, åt gröt och levde om. Det märktes att han suttit stilla mycket den dagen, stackarn.

Han somnade så gott 19,00 i sin resesäng, i tvättstugan. Vi sover i vardagsrummet bredvid och som känt är ju att vi inte kan sova i samma rum som Alfred. För att någon snarkar. Våran hjälte sov som en stock nästan hela natten, förutom välling. :)

Vi somna också tidigt, och denna dag började 7,00.

Idag har vi varit till doktorn med Alfred, blev lite orolig över hans öra. Det kom ut lite mycket vax och han tar sig för örat. Fick tid 10,15. Guld. Trodde inte vi skulle få tid idag. Men ändå nyårsafton imåra så chansa vill man inte göra.

Alfred var så duktig hos doktorn. Men det visade inte någon konstigt, det enda som gjorde att han tog sig för örat är att han är förkyld och örat blir lite "irriterat" då.

Näsdroppar blev rekommendationen. Tack snälla doktorn!

Sen drog vi till Storheden (tre storlekar större än Lillänge), åt lunch och kikade lite.

Men en trött Alfred fick bestämma att vi skulle åka hem, han och Ronny somnade i bilen och jag lyssnade på Lugna favoriter. Himlans vilken tjejkanal det är.

När vi kom hem så hade morfar gjort fläskpannkaka och kokat sylt. Gott.

Dags för premiärskotertur för Alfred. Vi fick långa hörselkåpor av morfar. Glömde våra hemma. Alfred skrek på skotern (glatt skrik!) och jag fick sitta bak på vedkälken. För att hämta ved var målet. Eller småved till bastun.

Nu sover gullungen och Ronny och pappa bastar, tyst inne. Underbart. Pappas Wiveka kommer om ett tag, skönt med lite kvinnliga röster här.

Jag bjuder på några bilder från dagen. Vi hörs nog snart igen.

Gott nytt år på er alla!

Ont i örat?

Lilla Alfred är snorig, men på gott humör ändå.
Men det som oroar mest är att han håller sig för örat, men jag har
tryckt som BVC sköterskan visade hur man kunde kolla om det har "riktigt" ont.
Men då visar han inga tecken på att det gör ont.
Kanske han bara har upptäckt öronen? Hoppas. Vill inte att lill skrutten ska ha ont.
Men jag gav iallafall en alvedon innan sängdags.
Alfred har blivit lite tjorvig nu igen när han ska sova, även fast han är skittrött så kommer han inte till ro. Ställer sig bara upp och biter på sängen, jippie för bitskyddet från IKEA!
Men Ronny har fått lagt honom några kvällar, å då somnar han på typ två sek.
Det är väl jag som har för kort tålamod eller så är man bortskämd för att han alltid somnat himla bra på kvällarna. Ja ja, det är väl en period. Men han sover iallafall alltid innan halv åtta och det får vi vara glada för.
Idag har Edvin och hans underbara föräldrar varit hit. Vilken toppenfamilj! Inga krusiduller och de tar verkligen allt som det är..
Alfred och Edvn lekte och vi fikade, men sen skrämde jag livet ur grabbarna. Två stora fat kom flygande ut ur ett skåp och kraschade och blev tusen tusen tusen bitar. Helvete.
Men loppisfynd är ju alltid lite bättre att förlora än arvegods.
Sen tog vi alla en prommis till affären och sen hem. Idag var det verkligen toppenväder. Sol och några minus.
Dagen rullade på och vi fick sen på kvällen främmande av Alfreds farmor och farfar. Vi fikade, igen och Alfred åt kex och drack vatten. Mums.
Morbror Petter kom också förbi, som vanligt bara en massa tok.
Nu sover Alfred och har gjort sen sju. Men lite oroligt. Måste vara förkylningen som spökar. Och sen hoppas jag på att det kommer fler tänder snart.
Imorgon drar vi norrut, Luleå nästa. Till min pappa och resten av släkten. Ska bli spännande och se hur denna resa slutar. Vi firar nyår och myser på där tills söndag. Men jag återkommer under veckan.
Sov gott.

Julen 08.

Bästa sonen i ny overall.

Alfred får sin första julklapp.

Okey, nu ska jag berätta om våran jul. Våran första jul som en riktig familj.

Julaftonsmorgonen var mysig, Alfred var på strålande humör och åt julfrukost med mig och Ronny. Min mamma, lillebror med hundar kom runt tio för att fördriva några timmar hos oss. Mamma och jag tog en rejäl promenad med hundarna. Det är en speciell känsla att promenera på julafton. Mysigare än någon annan dag.

Runt ett packade vi in oss, julklappar, vagn och grejer och åkte till Ronnys syrra Rutan med familj. Hennes son Oskar var i eld och lågor när vi kom, ingen tomte hade kommit! Vi åt gröt och skinkstut där, myste, lekte och väntade och väntade på tomten.

Äntligen kommer tomten, ingen blir så glad som Oskar. Alfred och Elin (Oskars lillasyster) hade sovit så vi fick väcka dem när tomten kom.

Alfred tittade mest, och skrattade.

Toppenfina julklappar till Alfred! Tack.

Efter julklappsutdelning drar vi vidare till min mamma, där är det som vanligt lite kaos. Ingen är en sån tidsoptimist som min mamma, jo kanske min Ronny.

Vi äter supergott, Alfred är på toppenhumör. Öppnar svinbra julklappar, alla är nöjda!

Hem till lugnet sen, Alfred somnar på en sekund och jag dör av i soffan.

Ett år kvar tills nästa gång.

Juldagen åker vi till Marieby till Ronnys föräldrar, Ronny och Oskar premiärkör skoter för denna vinter. Alfred hinner med en premiärtur med sin pulka innan vi åker dit, gissa om det är roligt. Jag och Rutan tar en promenad med vagnarna, trötta barn. Underbart med frisk luft.Sen bjuder Irja (Ronnys mamma) på mat, supergott som alltid. Mätt!

Barnen leker, Alfred visar va duktig han har blivit på att "krypa". Min kille.

Vi åker sen hem till lugnet, igen. Ändå skönt att vara hemma.

Annandagen tillbringar vi hos min mormor på Lötbacken, mamma, Gunnar, Petter och min morbror Björn är där också. Å hundarna såklart. Å Gunnars barnbarn Alva.

Vi åker spark, Alfred sover ute i två timmar, äter mat, skrattar och umgås.

Petter leker med Alfred, eller tillbringar tid med honom iallafall. Kul att se. Mamma stickar, som vanligt.

Hem sen, igen till lugnet. Alfred röjer ett tag hemma, sen hopp i säng.

Han sover ju numera i eget rum, eller det har han gjort sen andra advent. Världens bästa kille sover som en stock, för det mesta. Vaknar för välling ibland, men okey då. Vi tar tag i det efter nyår.

Vi somnar i soffan och jag vaknar och gruvar mig för att gå ner och tvättat av mig smink och borsta tänderna. Man piggnar alltid på sig då.

Det var i stora drag våran jul. En himla mysig jul. En perfekt jul för oss tre.

Oj. Nu tror jag att jag också kommer att fastna, i bloggträsket.

Jag gör ett försök och ser hur det går. En helt ny värld, men som sagt. Jag prövar.

Julen 08, en jul som inte skulle bli någon annan lik. En jul som vi inte skulle vara två som vaknar upp på julaftonsmorgon, utan tre. Och det gjorde vi också.

Den 19 april, mitt i natten föddes våran alldeles egna son Alfred. En svarthårig kille som redan då visste vad han ville. Tänk va jag kan längta tillbaka till den tiden, när allt luktade bebis. När Alfred luktade som bara han kunde. Jag kan fortfarande köpa det sköljmedlet som jag hade tvättat alla hans kläder och filtar i, bara för att få minnas. Underbar doft.

Alfred är iallafall en 8 månaders glad unge, som för det mesta skrattar. Charmar nästan alla.

Men jag kan lova att han kan vara ledsen också, och då är det verkligen något som är fel. Mat eller sömn.

Fick ett ganska bra betyg av en kvinna på stan som satt bredvid oss när Alfred åt banan.

Alfred skrattade mellan varje tugga och kvinnan sa; Man märker att barn har det bra när det skrattar och äter bra. Och han är verkligen glad!

Då blir man som mamma väldigt glad och tänker att man är lyckligt lottad!

Tanken bara på att man är mamma är ibland helt sjuk, att jag har haft Alfred i min mage. Att det är han som legat där och levt om. Att det var han som kom till oss.

Jag har iallafall allt jag drömt om, och lite till.

Världens bästa Ronny och världens bästa Alfred!

Julen blev verkligen inte som någon annan kommer att bli.

Bilderna jag lagt upp är på när Alfred är alldeles nyfödd, eller några timmar iallafall.